För det första har jag problem att sätta igång med saker. Även om det är något jag ser fram mot eller är intresserad av kan det bära mig emot att starta.
Ibland beror "start-problemet på min oreda". Ska jag till exempel börja sy något på min symaskin måste jag ju först plocka undan runt omkring. Dessutom hittar jag kanske något annat på vägen som "stjäl" intresset från sömnaden.
Likadant är det när jag väl kommit igång med min sömnad, allting runt omkring kan mycket väl försvinna och jag uppslukas helt av uppgiften. Barnen blir hungriga men jag kan inte avsluta för att ge dem mat. Jag borde ju veta att de är hungriga, likaså jag, men det "finns inte på kartan"´just då....
Just detta att avsluta när jag väl börjat är ju ännu ett problem, dessutom som min man säger. "Problemet som jag försöker lösa, blir ofta mycket värre, eftersom jag inte kan avsluta." Här är ju min "städning" igen på tapeten. Eftersom jag oftast rör till det mycket mer blir ju inte resultatet så bra...
Lösningar på problemet? Ja, det är ju det jag just nu försöker lära mig. En sak jag försöker just nu är att avsluta gamla "list-saker". Vi får väl se hur det går....
Hej!
SvaraRaderaJag påbörjar hur mycket projekt som helst som avslutar ytterst sällan. Jäkligt frustrerande. Nyligen renoverade vi dotterns rum och då sa jag att "ju jäklar ska det bli helt färdigt innan hon flyttar in". Om det blev så? Nix, dörren är omålad och det saknas forfarande vissa golvlister. Om det stör mig? Japp men tydligen inte tillräckligt för jag har redan börjat planera för nästa rum som ska renoveras.
Min man klagar ibland över att jag påbörjar för många projekt. Jag klagar på han som inte tar initiativ till ett enda. Tror vi båda behöver hitta ett mellanläge.
Kram!
Folk som beter sig så borde inte få skaffa barn.
SvaraRaderaOch du 'Anonym' har väl inga barn hoppas vi! Det är "växelströmmarna" som utvecklar samhället medan du oxh dina "likströmmare" förvaltar. 1+1=2
SvaraRaderaIntressant, tack!
SvaraRadera